Hej Gun!
Jag väntar gitarr. Jaja, du väntar barn och det ska heta Gun och ni kommer att bli världens puttinuttigaste familj, men jag väntar gitarr. För mig är det större. Den ska givetvis heta Gun.
I somras köpte jag en för 40 riksdaler, den är ful, den heter Rondo och jag hatar den (den är inte ens fin på insidan). Innan den släpade jag med mig en från Kina, den var snygg och levererade fin akustik (blaaang) men jag som alltid måste ha förnyelse målade om den. SÅ retro, tyckte jag, ända tills grannen kungjorde för mig att den ser ut som Robert Brobergs. Jag och min gitarrfamilj dog lite, på insidan och på utsidan. Jag säger inte att ditt barn ser ut som Robert Brobergs gitarr.
Min första och jag hade ett ömt kärleksförhållande. Den lät illa, men vad visste jag? Jag hade ju aldrig haft en annan. Den lade ribban lågt, så att säga.
Nu väntar jag ny och du får gärna tycka att jag är promiskuös, men jag kan bara inte nöja mig med en illaskrikande, en som jag hatar och definitivt inte en överspacklad.
Det är dags att ta farväl av mina gamla älskarinnor och härmed välkomna en ny. Säg: Hej Gun!
Hej Gun!
adrenalinhicka
Först är det tänt och allt är frid och fröjd, sedan släcker jag och någon ska mörda mig. Tänt - frid, släckt - mord.
Vart kommer denna mördarmentalitet ifrån när det kommer till mörker? Varför skulle jag vara i fara i mitt eget kök bara för att det är mörkt? Om jag själv skulle mörda någon (något jag dock inte planerar) tror jag att jag skulle föredra skeendet under upplyse. Risken är ganska stor att jag annars stryper en stol.
Jag har en distinktiv mörkerfobi. Jag erkänner det inte, varken för mig själv eller för någon annan. Men adrenalinflödet i min kropp förtäljer en annan historia. Jag tror alltid att någon ska hugga mig bakifrån när jag släcker ner, men bara i köket och hallen. I vardagsrummet går jag säker. Det kanske beror på något dåligt jag ätit, som satt sig som en parasit på minnet, varför det känns mördarvänligt i köket. Kanske jag haft problem med att knyta en sko, varpå jag känner mig värd att dö i hallen. Trivialiteten i skoproblem kanske är mig övermäktig.
Jag vet ingenting. Jag vet bara att jag sitter i ett mörkt vardagsrum och är mer trygg än guds lilla barnaskara.
I alla andra rum väntar nog en psykopat till sko.
En sak du inte visste om mig...
... är att jag gestaltar alla böcker du någonsin läst. När jag var liten visade min bästa vän mig en bok hennes pappa gjort, en bok om henne. Det var kort och gott en Alladin-bok med min bästa väns namn inklistrat där Jasmine förr hade stått.
Jag var inte ett naivt barn. Jag visste att min pappa aldrig någonsin skulle göra en sådan bok. Han kanske skulle börja, men han skulle också sluta någon gång vid momentet "skaffa en bok". Nej, jag var inte ett naivt barn och således tog jag saken i egna händer och skaffade först en själv, sen en till och en till. "Pippi Långstrump på de sju haven", "Lotta på bråkmakargatan", "Ronja Rövardotter". Ja, alla Astrid Lindgrens böcker handlade om mig.
Mitt stundvis överdimensionerade självförtroende har alltså en förklaring. Jag var ju asball.
Jag märker än idag att alla böcker jag läser handlar om mig själv. Ibland blir den mig övermäktigt, uppmärksamheten. Jag har niohundrafyrtiosju personligheter, femtionio sjukdomar, tusen abnormala krafter och ett extremt variabelt utseende.
Vissa kallar det en variant av hypokondri, jag kallar det en lattjo verklighetsförankring.
Drive-In Saturday
Något jag anammade för sisådär 8 år sedan var att det kan vara lördag varje dag. Lördagsgodis, lördagsledighet, lördagskompishäng, lördagsgodis, lördagsgodis, lördagsgodis. Varje. Dag. Lördagar var heligt för mig, jag kom från ett ställe där lördagsgodis inte existerade, där lördagar i rätt bemärkelse lyste med sin frånvaro. Lördagar var det enda jag kunde tänka på när jag skulle få min första lägenhet. Bara roligheter. Bara jultomtar på extacy och mellandagsrea på åkband på Liseberg och håltimmar mellan raster - allt i mitt eget hem.
När jag sedan fick min första lägenhet var det lördag i fem dagar innan det slutade vara roligt. Jag blev fet, rastlös och fet, fet, fet (fängslad i en smal människas kropp, men ändå fet). Jag trånade efter rutiner, träning och mat som inte var gamla sega råttor eller andra dagens chips.
Nu har jag bott själv i sisådär 8 år och rutinerna må vara långt ifrån intakta men det tränas friskt, äts mat -som varken liknar gamla råttor eller chips- flera gånger om dagen och lördagar, lördagar är heliga dagar. Ibland önskar jag att de dök upp mindre frekvent som för att öka exklusiviteten.
Och med det sagt är alltså dagens lärdom att lördag varje dag bara är bra när det inte är lördag varje dag.
politikur failur
HEJ, JAG HAR DEBATTMARATON! skrek hon ljudlöst för döva öron i den upplyst dunkla natten.
Fattar du? Nej, inte jag heller.
Jo, jag tittar igenom de "Debatt"-avsnitt jag missat efter sommaren. Vissa bra, andra trista och några roliga.
Det är ju ett himla tjat om Sverigedemokraterna nu. Det känns lite avtrubbat och gammalt. Visst var det en nagelbitsrysare under rösträkningen på valdagen, men kom igen... släpp in dem.
Jag tror inte att alla personer som röstade på SD är "rasister" (vad nu det betyder idag), inte mycket mer procentuellt än i något annat parti, beroende på om rasistiskt menas med en reformerad invandringspolitik. Jag tror heller inte att merparten av SD-mandaten är rasister. Något jag dock tror, är att de har lyft fram en viktig fråga som övriga partier nu måste fortsätta att bära. Det är bra. It's all good, som amerikanen säger det.
SD är inte farliga, ej heller är främlingsfientligheten direkt påtaglig -kanske för att de ligger lågt nu, vem vet- men de driver en ganska fattig politik, föga igenomtänkt såtillvida det inte gäller invandring, äldreomsorg eller brottspolitik, vilka alla tre löses med hjälp av gravt reducerad invandring.
Det farliga med partiet ligger i beskådarens öga, som valt att kalla det ett rasistiskt parti där jag väljer att säga inskränkt med en nypa trångsyn. Måhända kallas de rasistiska på gott fundament med tanke på bakgrundshistoria. Men det är där, tror jag, som det kan gå snett. Människor med rasistiska åsikter har med all säkerhet röstat på Sverigedemokraterna, för att just vi har gett dem epitetet "rasistiska". Hamnar makten i fel händer kan det också gå fel. Men än så länge känns det riskfritt.
Huvudsaken är att den här karusellen har öppnat både ögon och dörrar till en förbättrad politik och jag ser inte en ny förintelse i någon som helst framtid alls.
Jag tämligen famlar i mörkret vad gäller min egen politiska tillhörighet. Jag vet vilken ideologisk grund jag står på, den rubbas aldrig, men den politiska grunden är en ispöl och mina skor är friktionvänliga. Det parti jag väljer med utgång från ideologi, är också det partiet som för den sämsta politiken. Extremur oturur, som isländskan säger det.
Man kanske skulle konvertera till sametinget.
Amen, sister..
Idag kom en av de två böckerna jag beställt: "Psykiatri". Egentligen låg jag i ide när jag fick leveransbeskedet, men en sådan smaskig titel bara kunde inte en björn som jag hålla på halster.
Jo, medicinen lyckas inte riktigt gömma mig från dessa sedvanliga ide:n, dessa dvalor i dalar och på höjd. Men en sak gör den bra, och det är att vara klandervärd. Jag kan gränslöst skylla på den och inte på mig själv. Sluta ömka och tänka att det inte är jag. Undanflykt är min bästa vän, tillsammans med boken jag fick idag. Visserligen tycker jag om att jobba, jag tycker om att centrera mig själv bland folk och jag gillar att försvinna bland dem.
Men allra mest gillar jag när jag har ro att vara ensam i fred.
Nyttan med kon
En åttaåring ska ha sagt sitt. Jag hoppas att det stämmer; att en åttaåring har skrivit denna, i mina ögon, Mycket Väl Godkända uppsatsen. Den florerar på bloggar runt om i landet, och jag vill inte vara sämre.
Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan - Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyraben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Och detta är allt vi behöver veta om kon!
...
Ponera att du befinner dig i samma rum som en dödssjuk man utkastad från FK samt en familjegeneration med inkomst under existensminimum, och att du nu blir belönad med en oansenlig summa pengar för att just du av alla dessa är mer lönsam på arbetsmarknaden.
Skulle du ha gott samvete, eller är det lättare att välja till sin egen fördel när man inte fysiskt ser hur det drabbar andra?
Milgram's experiment är ett strålande exempel på detta.
Skulle du ha gott samvete, eller är det lättare att välja till sin egen fördel när man inte fysiskt ser hur det drabbar andra?
Milgram's experiment är ett strålande exempel på detta.
Boktipset i kommentarsform
Annika gav mig bra tips på böcker att läsa, varpå jag hjärnstormade fram två av mina favoritböcker.
Två böcker jag vill tipsa dig om och därför publicerar jag både Annika's (väl värd lite publicitet) och mina tips:
2010-09-19 @ 12:42:29
Postat av: Emma
Som en parentes vill jag uppmana folk att läsa Ann Heberlein. Det faktum att hon inte fullt faller mig i smaken (utgående från "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva") innebär ju inte att det är så i just ditt fall. Hon är en bipolär 'typ II' (manodepressiv) tillika intellektuell kvinna vars liv präglas av ett distinkt självhat jämte ett närmare hybris. Hon fäktas med sina depressioner som följs av maniska perioder, vad som är typiskt för en bipolär person. Detta skildrar hon i sin bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Fler böcker av författaren är:
¤ En liten bok om ondska.
¤ Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
¤ Det var inte mitt fel: Om konsten att ta ansvar.
¤ Kränkningar och förlåtelse.
¤ Den sexuella människan. Etiska perspektiv. (studentlitteratur)
Postat av: Emma
Två böcker jag vill tipsa dig om och därför publicerar jag både Annika's (väl värd lite publicitet) och mina tips:
Postat av: annika davidsson
Jag har läst Ann Heberleins alla böcker. Läsvärda för alla. Kram Annika
2010-09-19 @ 12:42:29
Postat av: Emma
Annika! Kul att du deltar i tipsandet, vilket uppskattas. Jag anser helt klart att Heberlein är läsvärd, men såld vill jag inte påstå att jag är. Varför är jag inte helt klar med, men jag tror att det har något att göra med att hon tycks omättligt kverulant (befogat eller ej). Det är inte direkt kompatibelt med mitt läsintresse. Men så långt är jag beredd att sträcka mig, och säga att hon är läsvärd!
Jag läste "Sybil" här om veckan av Flora Rheta Schreiber. Det diskuteras huruvida den är fiktiv eller ej, och mitt i all min empati önskar mitt sadistiska (läs: psykiatri-intresserade) inre att den är autentisk.
Den här kommentaren till dig hade kunnat tilldelats ett helt blogginlägg.
Återkom gärna med fler tips under tiden du förhoppningsvis har en ljuvlig höst!
Som en parentes vill jag uppmana folk att läsa Ann Heberlein. Det faktum att hon inte fullt faller mig i smaken (utgående från "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva") innebär ju inte att det är så i just ditt fall. Hon är en bipolär 'typ II' (manodepressiv) tillika intellektuell kvinna vars liv präglas av ett distinkt självhat jämte ett närmare hybris. Hon fäktas med sina depressioner som följs av maniska perioder, vad som är typiskt för en bipolär person. Detta skildrar hon i sin bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Fler böcker av författaren är:
¤ En liten bok om ondska.
¤ Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
¤ Det var inte mitt fel: Om konsten att ta ansvar.
¤ Kränkningar och förlåtelse.
¤ Den sexuella människan. Etiska perspektiv. (studentlitteratur)
Postat av: Emma
Mitt allra största intresse är barndom kontra vuxenliv. Hur de tidiga åren är avgörande för hur människor ska komma att fungera i senare liv.
Därför ligger "Skadad" mig varmt om hjärtat, skriven av Cathy Glass.
Den är en indikation på hur kritisk barndomen faktiskt är.
För att tipsa tillbaka!
Blygsamhet i mångfald
Eftersom tipsen fullständigt haglade in efter förra inlägget känner jag mig alldeles överväldigad till det stora engagemang min blogg genererar. Men jag är, trots detta, ödmjuk. Ödmjuk gentemot responsen och det faktum att min blogg nu är störst i Europa.
Jag lovar, det ska inte få stiga mig åt huvudet. Jag ska börja med att låta en stjärna namnges efter min blogg - trlsd 2010. Jag tänker polstjärnan, det namnet är old news och behöver förnyas. Jag tänker inte låta mig köpas av företag som kommer att vilja ge mig saker jag gillar (hint: mjölk och stålsträngar till akustisk gitarr). Jag kan tänka mig att föreläsa om min framgång på noga utvalda skolor. Jag är mycket selektiv vad gäller folk som ska få ta del av min framtidsvision och nyckeln till att vara jag. Jag kommer också att avsätta tid för föräldrar som vill att jag ska pussa deras barns pannor. Även barn utan föräldrar kan få ta del av detta. Don't be fooled by the rocks that i've got I'm still Emma from the block, liksom. Man måste minnas vart man kommer ifrån.
Ja, ödmjuk, helt enkelt.
Tänk. Allt detta för att jag bad om några ynka tips.
Jag vill tacka alla mina läsare. Att ni värnar om min framgång, betyder mer för mig än en bild talar ord.
Tack!
Ps. Jag fixade tipset själv med hjälp av Bokus där jag fann den här och den här. Mmmm-mm! Ds.
hjärnkoll
Jag lider brist på något att gotta mig i. Något att försvinna i. Jag har alltid något sådant, med undantag för nu.
Kan ingen tipsa mig om någon bok, en genre eller en blogg. Jag vill läsa om något extremt, psykmässigt.
Jag vill in i någons hjärna, men jag vet inte vems. Hjälp mig!
Jag kan det mesta om de olika schizofrenier som vetskapligen existerar. Ja, de flesta psykossjukdomar.
Jag är insatt i bipolära, maniska, ångestmässiga, fobiska, tvångsmässiga, suicidala, ätstörda aspekter.
Vilka behandlingar som visat sig effektiva på respektive sjukdom och hur de kan leva i symbios med varandra.
Jag vet att de uppkommer på ett sätt i ett fall och på annat sätt i andra.
Jag vet och jag lär mig för att det är min kärlek. Att veta och att lära mer.
Så ge mig tips. Lär mig om böcker och lär mig om fall.
Ge mig en hjärna att gräva i!
Game on
Eftersom jag numer spelar Fia med Knuff med döden varje dag, som en effekt av medicinen jag äter (som fortfarande tydligen ska vara bra) är jag idag glad att jag lever och kan koka pasta som vilken pillertrillare som helst.
En sak jag reflekterat över dock, är hur lätt det kan vara att bli en tablettmissbrukare.
Jag gick inte igenom några svåra test eller utfrågningar. Jag ställde min egen diagnos och fick medicinering därefter.
I mitt fall var det korrekt, men om jag hade varit en manipulativ, abstinensrik pillerjägare? Då hade det varit för lätt. Då hade det varit farligt.
Det finns många plan, på vilka psykvården måste bli bättre, varav detta är ett av dem.
Och jag känner för alla psykbryt där ute. Alla ni som väntar på att få hjälp, alla ni som inte får den hjälp som utlovas och alla ni som får fel hjälp. Alla ni.
drop dead gorgeous
Idag fick jag konstig medicin. Som jag sagt förr är jag inte mycket för psykofarmaka, men det här ska tydligen vara bra. Jag kollar in möjliga biverkningar och läser: "plötslig död".
Känns tryggt.
Jag vill inte behandla fotsvamp, jag vill bara bygga klätterställningar
Jag läste en bok ("Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Måttligt läsvärd), somnade, vaknade och fick lite ångest för att jag skulle ha missat slutet. Sedan dubbelvaknade jag och insåg att en bok är fysisk och faktiskt finns kvar.
Det var lite som när jag drömde att jag och min bror byggde en klätterställning ihop. Det var så roligt att jag, när jag vaknade, tvingade mig själv att somna om. Jag drömde då att jag fick fotsvamp. Vilket nedköp.
Tusen och en... katt.
Idag är vi hyper i huset. Hyperhuset. Hjärnan står på forward och kroppen vill vara här och där och var och när.
Lite såhär: "Jag går ut och springer! Jag bygger en igloo! Jag ritar en häst! Varför har Vero Moda taniga hästar i sitt skyltfönster? Jag springer till Vero Moda! Jag läser en bok! Vem har läst flest böcker i världen? Hur många måttenheter äggvita går det på ett tjog? Vem införde tjog i vårt vokabulär och varför ägg? Varför Ägg borde vara ett namn! Hej, mitt namn är Varför Ägg, det här är min son Tjog. De skulle gilla pannkakor... och omelett. Omelett heter dottern - Omelett Ägg. Jag borde springa med ett ägg i fickan. Undrar om någon skulle tänka 'vad konstig hon är som har ett ägg i fickan'. Det vore konstigt, om någon visste att jag hade det. Ett ägg i fickan alltså. Om jag inte hade väldigt tajta kläder, som spandex. Ett ägg med spandex i fickan vore konstigare. Som Mary Poppins på en hök. Hökskådning blir min nya hobby. Hökägg. I fickan."
Alla tankar på samma gång. Ekande mikrosekunder av ingenting kontra allting.
Man blir helt matt och golvliggande.
Mitt ickehemliga knep är att öppna en atlas och kanalisera, fokusera. Jag älskar Atlas(er).
Mitt hemliga knep förblir hemligt.
Höstdepression 3.0
Nio böcker beställda. En om en trollkarl och åtta på ämnet psykisk ohälsa. Mina favoritämnen.
Jag bunkrar upp, gör mig redo. Böckerna får gestalta något sorts ångestlindrande. Psykofarmaka är inte min kopp te, men hösten kräver det. Av mig, och jag kräver det av böckerna.
Det är inte det att jag inte tycker om hösten. Jag tycker om färgerna, doften och jag tycker om mössor och halsdukar. Det är hösten som inte gillar mig, förvränger färgerna till grått, fyller luften med gas och halsdukarna - de börjar likna snaror.
Hösten är min hatkärlek, men jag vet vad jag har att vänta. Jag känner den.
Och därför bunkrar jag upp, gör mig redo.
Hej höst.
