,

HEJ, JAG HAR DEBATTMARATON! skrek hon ljudlöst för döva öron i den upplyst dunkla natten.

Fattar du? Nej, inte jag heller.

Jo, jag tittar igenom de "Debatt"-avsnitt jag missat efter sommaren. Vissa bra, andra trista och några roliga.
Det är ju ett himla tjat om Sverigedemokraterna nu. Det känns lite avtrubbat och gammalt. Visst var det en nagelbitsrysare under rösträkningen på valdagen, men kom igen... släpp in dem.
Jag tror inte att alla personer som röstade på SD är "rasister" (vad nu det betyder idag), inte mycket mer procentuellt än i något annat parti, beroende på om rasistiskt menas med en reformerad invandringspolitik. Jag tror heller inte att merparten av SD-mandaten är rasister. Något jag dock tror, är att de har lyft fram en viktig fråga som övriga partier nu måste fortsätta att bära. Det är bra. It's all good, som amerikanen säger det.
SD är inte farliga, ej heller är främlingsfientligheten direkt påtaglig -kanske för att de ligger lågt nu, vem vet- men de driver en ganska fattig politik, föga igenomtänkt såtillvida det inte gäller invandring, äldreomsorg eller brottspolitik, vilka alla tre löses med hjälp av gravt reducerad invandring.
Det farliga med partiet ligger i beskådarens öga, som valt att kalla det ett rasistiskt parti där jag väljer att säga inskränkt med en nypa trångsyn. Måhända kallas de rasistiska på gott fundament med tanke på bakgrundshistoria. Men det är där, tror jag, som det kan gå snett. Människor med rasistiska åsikter har med all säkerhet röstat på Sverigedemokraterna, för att just vi har gett dem epitetet "rasistiska". Hamnar makten i fel händer kan det också gå fel. Men än så länge känns det riskfritt.
Huvudsaken är att den här karusellen har öppnat både ögon och dörrar till en förbättrad politik och jag ser inte en ny förintelse i någon som helst framtid alls.

Jag tämligen famlar i mörkret vad gäller min egen politiska tillhörighet. Jag vet vilken ideologisk grund jag står på, den rubbas aldrig, men den politiska grunden är en ispöl och mina skor är friktionvänliga. Det parti jag väljer med utgång från ideologi, är också det partiet som för den sämsta politiken. Extremur oturur, som isländskan säger det.


Man kanske skulle konvertera till sametinget.