,

Ett muskelhusmorstips kommer här!

Drar du dig för att gå till gymmet? Tycker du att en sund kropp är en dyr kropp?
Lugn bara. Räddingen är nära.

De där armarna du endast kunnat drömma om är blott 100 spänn bort,

och katten är svaret.



Därnäst spänner och flexar du bäst du vill!

En sak som är säker, är att jag är oerhört lättpåverkad. I synnerhet av media.
För några veckor sedan började fotbolls-VM och jag tänkte "varför slutade jag spela fotboll? Jag hade blivit proffs!"
För några färre veckor sedan började Sommar med Ernst och jag tänkte "jag måste köpa en såg, jag skulle bli proffs!"
För evigheter sedan blev matprogram en fluga inom tv och jag tänkte "jag borde bli kock, jag vore ett givet proffs!"
Idag började friidrotts-EM och jag tänker "varför slutade jag med friidrott? Jag skulle bli proffs i mångkamp!"

Vad har jag då lärt mig av det här? Man ska inte sluta med saker. Inte ens när man flyttar, inte ens för att man skadar sig. Och definitivt inte för att man anser att "det finns för många killar i klubben".
Från och med nu ska jag sluta att sluta med saker, även om det dyker upp ett dykprogram i tv och jag övertygas om att det är min grej. Sluta sluta. Ska jag.

Jag måste dock sluta att vara så ödmjuk.



Jag är proffs på att vara ödmjuk!

På min favoritsida finns oändligt material för perioder av Sveriges svar på monsunregn (alltså dugg).
Idag nätsprang jag på en artikel som fortfarande, fem minuter senare, skakar hela min teori om barns genuina godhet.


(Jag hoppas innerligt att det "inte fullt så vackra" ansiktet inte vet att det utnyttjades i den här undersökningen)

Min nya teori tillika affärsidé är något sorts "baby top model: med vuxna, för barn"


Either yå're in                                                                           åh yå're aot!

Om jag sågade upp min skalle, just i detta nu, skulle vi finna regn. Regn, regn, regn.
Mitt humör är hysteriskt och kroniskt väderbetingat. Ungefär som Liseberg. Det är inte många fullsatta karuseller idag, om vi säger så.
Och nu har det regnat så länge att jag faktiskt sjunkit till en ny botten - jag ser på Alien 3. Filmen jag spytt så mycket galla över utan att ens ha sett den. Man bara vet, när reklamen för den har varit en mekaniserad utomjording vars tunga är en miniversion av sig själv, att den är dålig. Man bara vet.
Men nu tittar jag på den, och jag biter på naglarna. Ja, jag biter på naglarna och önskar att jag vore lika mycket hjälte som Sigourney Weaver. Och föreställer mig hur det vore att fiska upp en sån där Oralnarcissist ur Vänern.

Måtte det bli sol snart, det här har gått för långt.

Vem älskar Ernst?



Min katt älskar Ernst!

Åter igen har jag glömt bort denna blogg. Jag kan starta en tävling; den om gissar rätt på när jag kommer att skriva nästa inlägg får ära och berömmelse i all framtid. Deal?


Under tiden ger jag er min kusins hemmasnickrade hopptorn. Det bästa EVER!



Jag gillar min kusin. Han prioriterar alltid säkerhet.

I sommar kan ni från och med nu i bloggen hitta ett segment jag kallar "Sommarfiasko". Ett varje vecka.


Det första är ett klipp ur bolibompa där snubben, mer känd som Salem Al Fakirs brorsa, har druckit för mycket. Av vad förtäljer inte historien. Enjoy!

Idag är en stor dag. 1:e juli. Det är inte bara starten på en ny månad. Det är inte heller "bara" min brors 29:nde födelsedag. Idag är det exakt (med differens på några timmar) åtta år sedan Sverige blev med stjärna.
Vad menar du nu? - tänker ni. Ja, vad menar jag nu? Varför ordbajsar jag så mycket just idag?
Det ska jag berätta. Jag kan inte nog ordbajsa ut min kärlek till den människa som med sin skönhet lagt ett leende på så många människors läppar, som med sin charm banat väg för otaliga skrattsalvor och som med sin förunderliga intelligens fått folk att häpet utbrista "whaaat!?". Jag kan inte nog ordbajsa ut min beundran för den människa som i så ung ålder förstår vad det är att hjälpa, som med sin förmåga att lyssna förkroppsligar empati och som med alla medel gör allt för att stora som små ska må bra. Jag kan inte nog ordbajsa ut mitt gränslösa ömmande för denna människa.

Idag, för åtta år sedan, satt jag, min bror, min farmor och min farbror och väntade. Och väntade. Och väntade.
Idag, för åtta år sedan, var väntan för en otålig familj över.
Idag, för åtta år sedan, kom hon från Kina till Sverige. Till oss. Och hon kom för att bosätta sig i allas våra hjärtan.
Idag, för åtta år sedan, blev vi komplett.


Idag är hon min kusin,



och jag älskar henne.