Att göra en pudel är som att ta en blåval
Har jag berättat om den gången jag, när jag var ett vårtsvinsbarn, stal en häst? Inte? Av rättsliga skäl har jag nog glömt det. Såhärvarèva:
Jag var mycket ensam efter skolan som barn va. Jag hette Putte som barn va. Jag var mycket uttråkad som barn va. Lekte mycket med mig själv va (på ett icke sexuellt sätt). En dag var jag så uttråkad att jag bestämde mig för att låna en häst. Min pappas tjejs systerdotters häst för att vara exakt. Jag bodde på landet när jag var liten så hästar figurerade ganska frekvent i vardagen, kossor likaså, några fåglar. Men den här historien ska inte avhandla alla djur jag någonsin träffat, den här historien ska förtälja om en häst. En häst vid namn Daphir.
Daphir var en fin insekt, han hade vunnit några tävlingar och vid den tiden då jag bestämde mig för att "låna" honom hade jag träffat Daphir några gånger. Följt alla sociala regler, presenterat mig, frågat honom om hans generella mående. Man kan säga att vi var bekanta.
Den dagen jag bestämde mig för att låna honom visste jag att ägaren till hästen inte var hemma, inte heller hennes föräldrar, hennes syskon eller hennes hund. Det var det perfekta brottet. Jag gick till deras stall, deras olåsta stall (med andra ord ville de praktiskt taget att jag skulle ta honom) ska tilläggas. Jag klappade hästen lite, kammade honom, satte på honom en sadel och gjorde ett tappert försök till att hoppa upp på honom. Jag var 6-7 år och således inte riktigt färdigväxt. Jag nådde knappt upp till hoven, och därför lade jag snabbt mitt lilla upphopparprojekt på hyllan. Istället stoppade jag ett bett(?), betsle(?) en bettskena(?) i munnen på honom och prydde honom med ett sånt där hästkoppel, kanske också kallat tygel, och tog honom på en promenad. Han fick se grusgropen, grannens hus och några träd. Han fick gå på asfalt, på gräs och på jord.
Han måste haft ett riktigt äventyr. Jag däremot, tyckte att det var tråkigt. Han var inte som andra hundar, så jag lämnade tillbaka honom, placerade honom i sitt stall, kammade honom och tog av honom sadeln. Jag var, om möjligt, ännu mer uttråkad.
Därför ska jag aldrig mer stjäla en häst.
Jag var mycket ensam efter skolan som barn va. Jag hette Putte som barn va. Jag var mycket uttråkad som barn va. Lekte mycket med mig själv va (på ett icke sexuellt sätt). En dag var jag så uttråkad att jag bestämde mig för att låna en häst. Min pappas tjejs systerdotters häst för att vara exakt. Jag bodde på landet när jag var liten så hästar figurerade ganska frekvent i vardagen, kossor likaså, några fåglar. Men den här historien ska inte avhandla alla djur jag någonsin träffat, den här historien ska förtälja om en häst. En häst vid namn Daphir.
Daphir var en fin insekt, han hade vunnit några tävlingar och vid den tiden då jag bestämde mig för att "låna" honom hade jag träffat Daphir några gånger. Följt alla sociala regler, presenterat mig, frågat honom om hans generella mående. Man kan säga att vi var bekanta.
Den dagen jag bestämde mig för att låna honom visste jag att ägaren till hästen inte var hemma, inte heller hennes föräldrar, hennes syskon eller hennes hund. Det var det perfekta brottet. Jag gick till deras stall, deras olåsta stall (med andra ord ville de praktiskt taget att jag skulle ta honom) ska tilläggas. Jag klappade hästen lite, kammade honom, satte på honom en sadel och gjorde ett tappert försök till att hoppa upp på honom. Jag var 6-7 år och således inte riktigt färdigväxt. Jag nådde knappt upp till hoven, och därför lade jag snabbt mitt lilla upphopparprojekt på hyllan. Istället stoppade jag ett bett(?), betsle(?) en bettskena(?) i munnen på honom och prydde honom med ett sånt där hästkoppel, kanske också kallat tygel, och tog honom på en promenad. Han fick se grusgropen, grannens hus och några träd. Han fick gå på asfalt, på gräs och på jord.
Han måste haft ett riktigt äventyr. Jag däremot, tyckte att det var tråkigt. Han var inte som andra hundar, så jag lämnade tillbaka honom, placerade honom i sitt stall, kammade honom och tog av honom sadeln. Jag var, om möjligt, ännu mer uttråkad.
Därför ska jag aldrig mer stjäla en häst.
Kommentarer
Postat av: Tilla
Haha, vad roligt, jag minns Daphir från ridskolan jag gick på för hundra år sen. Han såldes ju till den där tjejen på landet som jag inte minns namnet på :P
Postat av: Anonym
Åjo, visst minns du. En ledtråd: Hon har samma namn som jag.
Postat av: Tilla
Aha! Det var ju som sagt 100 år sen :P
Postat av: Anonym
Du ser väldigt ung ut för att vara så gammal. Gud, vad jag minns ditt rum med alla hästplanscher på de blåa väggarna. Att du kunnat bli en sån cool brud efter det:D (ps. hästar är det coolaste som finns. ds.)
Postat av: Tilla
Ja, visst är det otroligt? :D utvecklingen går framåt så att säga, numer har jag ju tapetserat väggarna med sevärdheter och abstrakta canvastavlor :P undrar vad jag kommer fastna för om ytterligare 100 år :)
Trackback
