,

En tvångstanke jag har, min mest lojala och uppskattade tvångstanke, är att jag alltid måste betala alla mina räkningar i samma sekund som pengarna sätts in på kontot. Ibland är detta fysiskt omöjligt då jag kanske befinner mig på oförmånligt avstånd till datorn alternativt försvunnit in i en oöverkomlig IT-psykos, men oftast finner jag ett sätt att betala dem pronto, så. att. säga. Detta är, som sagt, en bra tvångstanke.
En annan tvångstanke, eller tvångshandling då jag aldrig hinner tänka, är ett direkt resultat av en lätt kontrollerbar tourettes som bor i mig. Den yttrar sig på det viset att jag ibland högt måste upprepa ord jag ser.
Det mest aktuella exemplet just nu är två bilar, en som innehas av en vän och en som ofta står parkerad på min gata, på vilka registreringsskyltarnas bokstavskombination är "OHE". Varje gång jag ser någon av dessa bilar är det mig omöjligt att motstå begäret att utbrista "OHE" högt, högt. Och det faktum att jag inte har någon som helst volymkontroll i min röst hjälper mig inte alls. Vännens bil träffar jag oftast på jobbet, vilket är skönt. Där vet de flesta människor att jag är ganska konstig. Men den andra, som står på min gata, är värre. Där ter det sig mest som att jag försöker cheerleada mig själv framåt i promenaden. Det folk ser på min gata är en tjej, som går, inget märkvärdigt med det, och plötsligt utbrister hon ett "ÅÅÅHEEJ!". "Suck", tänker folk, "arma flicka till att behöva tvångsvård".

Arma flicka till att tycka att det är tämligen roande, tänker jag.