,

Oj. Oj. Oj. Mina damer och herrar/barn och kategorilösa; idag kan man riktigt ta på spänningen. Man kan simma i spänningen. Spänningen är en tjock, trögflytande gelé som genomsyrar hela min morgon vilken numer stavas G.R.R.R.R.A.W. Detta, kan jag berätta, är ett resultat av en rad olyckliga händelser alltjämt sedan min första vakna sekund. Låt mig säga såhär: vore jag en produkt kommen ur ett livslångt finjusteringsarbete, hade tillverkaren korsat sina pekfingrar mot mig, sagt att jag är djävulens påfund och kastat mig mot en sektledare.

Allt startar en random förmiddag (morgon) i mars, också kallad "idag". Jag genomlider hela min sömn med drömmar som säger att jag är en scout. Jag vaknar, blir arg över det faktum att jag inte är en scout. Jag vill bli scout. Hur blir man scout? Googlar och inser att alla scouter är nördar, gråter lite när jag inser att jag är en nörd. Jag konstaterar att nördar är bra och torkar mina tårar. Stiger upp, kokar vatten. Svär lite över att kaffebryggaren gick sönder -97 och ser plötsligt att jag glömt släcka fönsterlampan i köket. Hur kunde jag? I samma sekund ser jag, bakom fönsterlampan, att det regnar ute. "NEEEEEEEEEEEJ", vrålar jag med en hand för ansiktet, en för hjärtat. Fosterställning intagen på golvet. Ser att jag måste städa, försöker förstå varför allt ont måste hända mig. Vattnet har svalnat, inget kaffe. Jag går och lägger mig igen, ser min googlehistorik. Jag kommer aldrig att bli scout. Det regnar. Miljön är förstörd pga mig och min lampa. Jag kommer att sakta dö en dammrelaterad död. Vattnet är kallt och kan aldrig bli varmt igen.

Det är en usel random förmiddag (morgon) i mars, också kallad "idag". Jag simmar i en tjock trögflytande gelé som genomsyrar hela min morgon och allt jag kan säga om saken är: G.R.R.R.R.A.W.